Jag minns när man va liten, och gjorde saker som var förbjudna. Det va alltid en härlig pirrig känsla. Ja nästan euforisk, man kunde bli en riktigt junkie på den! Man ville ha den igen o igen. Man fick den när man rökte cigg i fyran eller femman bakom mojeskolan. Eller när man börja dricka alkohol i tidiga tonåren i skogen eller bakom en konsumbutik. Eller på gamla mellanstadiets skolgård. Ölburken, ciggen och fyllan var på något vis det ultimata beviset på att man gått vidare och blivit "gammal" som man tyckte då.

En bra grej är att jag alltid gjort såna här saker med mina kompisar, vi har alltid börjat röka ihop, supa ihop med mera. Ingen utifrån som lagt sig i eller varit med.

Vi var kanske fjorton år, tältade i skogen eldade och söp. Kärringar och gubbar med hundar fick oss att noja, nåns farsa kunde lura bakom vilken talljävel som helst.

Vi gick vidare och drack hos de kompisar vars föräldrar var ensamstående och jobbade natt. Vi bjöd andra och hade fester. Vi blev bjudna av andra och gick på fester. Det var härligt och man kan ju undra om föräldrarna var blinda eller bara sköt det uppenbara ifrån sig.

Men det blev folk av oss också, även om vi började kröka lite tidigt. Snuset blev jag fast med redan när jag va 15 innan dess hade otaliga ciggpaket rökts upp.

Hur fick vi tag i allt egentligen.. det va ganska ofta vi själva fixade öl från livsmedelsbutiker. Gick ryktet att "nåtings livs" sålde cigg å öl till minderåriga när det var tomt i affärn så tog man sig dit även om det var på andra sidan stan. Vi köpte mycket öl själva men sen hade folk syskon som köpte, kompisar som fick gå på systemet.

Minus:

En gruppmedlem har tänkt presentera nästan exakt samma sak som jag tänkt, fast vi så noga delade upp allt för att det inte skulle bli så..

Plus: Jag hade mer pengar på kontot än jag trodde.