Jag kan konstatera från kentforumet att åsikterna går isär. Ganska kraftigt, det är antingen hyllningar eller tvärsågningar. Här är några av dom roligare =)

"Texterna: Jag säger bara jösses. Det låter som om Jocke varit ute och dragit linor med Per Gessle.""Första intrycket: Elefanter inspirerar mig till att vilja göra en van Gogh, och då menar jag inte måla solrosor."Elefanter är en låt med enorm potential. Den kan bli nästa singel.  

Plattan måste förstås i förhållande till vad Kent släppt tidigare.

En tillbakablick, "Kent" och "Verkligen" (95-96) popig "gitarrmangel" som någon träffande kallade det. Jag var inget och är fortfarande inte ett fantast av detta även om det går ner. Isola, blev ett trendbrott och min favoritskiva. Här finns mina guldklimpar, Livräddaren, Bianca, 747, Innan allting tar slut,  Saker man ser, OWC, - det tar inte slut! Skivan är i mina ögon ett mästerverk! 

De har sadlat om förr och kommit ur som vinnare. Vi ska inte döma för tidigt utan det här kan jäsa till något vackert.

Det är nog ingen slump att plattan genast börjar jämföras med Isola, jag kan inte riktigt förklara hur, förutom att även då förändrade Kent sin ljudbild.

Då var skivan genomlyssnad.

Jag vet inte hur jag bäst ska börja denna alldeles för tidiga recension men jag får konstatera att jag inte fick vad jag förväntade mig, det låter inte Kent. Inte det Kent jag känner i alla fall. Ljudbilden är ny, det kunde man ana från singeln Ingenting, men jag finner inget mer spår som låter lika bra som singeln. Kanske förstår jag inte musiken fullt ut just nu, kanske det till och med är en bra sak. Popmusik idag är allt för konsumentanpassad och säljinriktad och en sak tror jag mig veta redan, det här gjordes inte för att säljas. Kanske är det en bra sak.

Om Kent åter hade velat bli kungar av tracks och digilistan hade de bara behövt vända sig tillbaka till sina gamla succéer och sy ihop något. Det hade varit enkelt. Kanske till och med för enkelt. De hade blivit hyllade för en ny Verkligen eller Hagnesta Hill, rockmusik vi hört förut och känner igen, vi hade svalt det som hungriga djur.

Nu gör de något helt nytt electroinspirerat istället och det kommer att röra om. Kent vill kanske inte leva i det förflutna utan sträva tillbaka till samtiden. De kanske vill föra musiksagan framåt, bryta ny mark och visa att de kan komma med något nytt och fräscht.

 Låtarna är i mitt första intryck ganska plana och släta. De sätter sig inte, melodierna lämnar inget avtryck. Kent vet hur man gör låtar som sätter sig, det har dem alltid gjort tidigare så detta gissar jag är medvetet från deras sida. Texterna grep inte heller, även om Kents texter ibland kan vara svåra att förstå.

De låtar jag spontant gillade bäst, singeln exkluderad, är de två sista låtarna Generation ex och Ensammast i Sverige. Någon av dem lär framöver släppas som singel. Jag har fortfarande tillförsikt med plattan, Kent brukar växa med tiden, något som tidigare gjort dem fruktansvärt bra, men min fråga är om detta kommer att växa alls, växa till ett monster eller ett mästerverk.   

Elefanter

Berlin

Vid din sida

Colombus

Sömnen

Vy från ett luftslott

Våga vara rädd

LSD, någon?

Generation ex

Ensammast i Sverige

Min bror Erik vill resa i vinter med massa kompisar till solen och kompisfesta eller nåt sånt.

Jag vill också resa, men jag kan inte bestämma mig om jag vill till solen eller om man skulle åka till Åre med plugget.. problemet är väl att ingen man känner från skolan ska dit och då brinner ju det alternativet tyvärr inne..

Fick helt plötsligt ett samtal av Danne igår vid halv sju-tiden och han undra om jag skulle med på hockey! Det säger man ju inte nej till så helt plötsligt satt man i en full bil med vitahästen-låten på högsta volym. Hockeymatchen var inget bra men det va kul att komma iväg en stund. Alltid kul när vänner hör av sig!